Min träningsbakgrund
Jag börjar med första då: Min träningsbakgrund.
Jag har provat på ett par olika träningsformer i mitt liv - dock aldrig någon lagsport. Däremot olika typer av dans och gymnastik. När jag flyttade till min pappa var jag runt sjutton år och började träna på gymmet tillsammans med honom och hans fru. Jag kom då in i en riktig träningsfas och kunde ibland sticka ner till gymmet flera gånger om dagen. Detta höll inte så länge dock - eftersom min enbara motivation var att gå ner i vikt.
Så höll det på de ända tills för ca 1½ år sedan - tränade ett par månader tills jag tröttnade och så om och om igen. Började på F&S när jag flyttade hemifrån.
Dock för ca 1½ år sedan flyttade jag till Bromma, blev singel och tog tag i träningen på riktigt. Det var ett sätt för mig att må bra en period i mitt liv då jag mådde dåligt. Det var nog då jag insåg lyckan i att röra sig, känna sig stark och inse vad man kan åstadkomma med sin kropp. Känslan efter att ha pressat sig till ett nytt mål är oslagbar - det är ett bra sätt att bygga på självkänslan. Sedan dess har jag fortsatt med träningen; 2-4 ggr/vecka och för jag har insett att det får mig att må bra.
Så man kan väl säga att jag inte direkt fattade det här med träningen innan. Jag har sagt det för och jag säger det igen: jag tror att det måste finnas en djupare mening med träningen än att gå ner i vikt. För så länge man har det som mål blir träningen ett måste och hur ofta är ett "måste" roligt?
Jag har provat på ett par olika träningsformer i mitt liv - dock aldrig någon lagsport. Däremot olika typer av dans och gymnastik. När jag flyttade till min pappa var jag runt sjutton år och började träna på gymmet tillsammans med honom och hans fru. Jag kom då in i en riktig träningsfas och kunde ibland sticka ner till gymmet flera gånger om dagen. Detta höll inte så länge dock - eftersom min enbara motivation var att gå ner i vikt.
Så höll det på de ända tills för ca 1½ år sedan - tränade ett par månader tills jag tröttnade och så om och om igen. Började på F&S när jag flyttade hemifrån.
Dock för ca 1½ år sedan flyttade jag till Bromma, blev singel och tog tag i träningen på riktigt. Det var ett sätt för mig att må bra en period i mitt liv då jag mådde dåligt. Det var nog då jag insåg lyckan i att röra sig, känna sig stark och inse vad man kan åstadkomma med sin kropp. Känslan efter att ha pressat sig till ett nytt mål är oslagbar - det är ett bra sätt att bygga på självkänslan. Sedan dess har jag fortsatt med träningen; 2-4 ggr/vecka och för jag har insett att det får mig att må bra.
Så man kan väl säga att jag inte direkt fattade det här med träningen innan. Jag har sagt det för och jag säger det igen: jag tror att det måste finnas en djupare mening med träningen än att gå ner i vikt. För så länge man har det som mål blir träningen ett måste och hur ofta är ett "måste" roligt?
Kommentarer
Trackback
